När Hope visade på Berns i tisdags kändes det svenskt och snyggt. De hade insirerats av skräddade gammeldags arbetskläder i färgskalan svart, grått och brunt. Det var en avslappnad look med härliga byxor och kavajer. Extra härligt var att de bjöd på champange…

Känns väldigt roligt att Stockholm har sin egen modevecka. En visning jag gärna hade sett är Acne. Det är det enda svenska märke som jag riktigt känner till. Med en egen butik hinner man inte fokusera på så många andra märken än sina egna. På måndag börjar inköpen för hösten i Milano…

Idag var jag för första gången och såg en visning på Stockholm Fashion Week. Det var Elle vinnaren Fifth Avenue Shoe Repair. Om man ska sammanfatta visningen var den monokrom, assymetrisk och voluminös. Mina tankar gick mer till Commes des Garcons och Vivienne Westwood än det avskalade svenska mode som vi blivit vana vid. Ur en konstnärlig synvinkel kan jag förstå moderedaktörernas jubel, men som inköpare kändes det aningen svårburet. Det är ganska lustigt att det är de kreativa avant garde plaggen som får pressen att gå i taket men den klassiska kavajen som blir bästsäljaren i butiken. Men utan pressen säljer inte kavajen…